Trauma

Idag skulle jag dyka mina tre sista dyk, börja med djupdyket på 25m. Fick samma känsla som under vrakdyket då jag inte visste var jag var, och blev stressad. Helt plötsligt hade jag bara 20bars med luft (dvs nästan helt slut), något som skapade panik i lilla Ellens kropp. Jag signalerade till Lasse med typ alla tecken jag kunde komma på att jag behövde dela luft, paniken i full fight samtidigt som jag kände att andetagen blev trögare = luften tar slut. Fick tag i hans andra regulator och började andas. Planen är att man ska andas lugnt och regelbundet. Det var inte min kropps plan. Jag stjälpte i mig luft, och vatten, då jag var fullt övertygad om att jag skulle drunkna. Jag och instruktör Lasse simmade upp mot ytan 3 gånger snabbare än vad som är tillåten, samtidigt som mitt grepp om hans arm blev svagare och svagare. 30s senare, väl uppe vid ytan hängde jag på honom och var helt borta.

 En annan dykare bogserade i land mig, de tog av min utrustning och dräkt och la mig vid syrgasen. Blev återigen stressad då jag ansåg att jag behövde riktigt luft, inte syrgas. Ville ha vanlig luft så jag visste att jag skulle överleva. Huvudet snurrade, jag var nära att kräkas flera gånger samt svimma. Hade ett tryck över magen som gjorde att ambulansen fick komma och ta med mig till Nyköpings sjukhus. Lasse och en kille som heter David följde med.

På sjukhuset så tog de blodprov och mina värden samt lyssnade och röntgade mina lungor. 

Snälla Isabel hämtade mig i stan, efter att jag och de andra dykarna kommit överens om att jag behöver ett eller två poolbesök för att återigen bekanta mig med vattnet och inte vara rädd.

Nu är jag i sängen och har spränghuvudvärk och ont i magen. Jag börjar inse vad jag var med om, och då kommer stressen. Det var seriöst det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag trodde på fullt allvar att jag skulle drunkna.







Kommentera här: