Den tiden på året

.. då kyrkogårdsobehaget försvinner. Den här helgen är det allra finast att vara på en kyrkogård. Det är full rulle där, alla bryr sig om sina nära och kära som gått bort. 

Jag, Sara och Christian var på Boo Kyrkogård. Det är en jättefin kyrkogård med utsikt över en sjö, och farfar ligger på toppen, nära den fina minneslunden. Pappa ska också ligga där om allt går som det ska, och så småningom även farmor. Som farmor sa så fint: 
"Då kan Fredhy och jag få ta hand om vår lille igen" 
Fina farmor
Vi var där och fikade efter att vi hade satt ljus på graven. Faster Gunilla och hennes man var också där.




Tåget rullar igen

Vardagståget har börjat rulla igen. Jobbet fortsätter som vanligt, världens bästa barn och kollegor så jag klagar verkligen inte. Jag, Sara och Therese var på begravningsbyrån igår och bestämde dödsannons och lite sånt. Det gick väldigt smärtfritt faktiskt.

Jag har börjat få en halv sömntablett på kvällen av mamma, så att kroppen får sin sömn. Jag har nämligen svårt att sova; dels att somna men också att hålla mig i drömmarnas land. Mitt stora problem har varit att jag vaknat en miljard gånger varje natt. Bättre med en sömntablett nu den första tiden (:

Tiden efter döden

När jag börjar smälta att min pappa faktiskt inte finns längre, kommer tankarna. Tänk om.. är två ord som ständigt kretsar omkring i huvudet. Tänk om pappa inte hade druckit så mycket. Tänk om pappa aldrig varit svartsjuk på sina barn, och då kunnat behandla dem och älska dem så som en pappa bör. Tänk om pappa faktiskt hade brytt sig om, och intresserat sig för mig. 

Jag önskar att jag hade haft flera lyckliga minnen av pappa. Tyvärr är det de mindre lyckliga minnena som sitter djupare, och därför finns mer nära till hands när jag försöker tänka tillbaka. Min bild av pappa är en man som lätt brusar upp, en cigg i handen och ett vinglas i den andra. Hur hemskt är inte det? Jag vill också ha den här kärleksfulla pappan som mina vänner har..

Ett fint minne, ett av de enda, som jag har är ridningen. Pappa och jag brukade rida tillsammans. Det var lyckliga stunder då det bara var han och jag.


Nu börjar det juridiska komma. Jag och mina syskon är bröstarvningar, alltså ärver vi allt pappa äger. En bodelning ska göras då vi delar upp allt, gården ska säljas, hästen ska säljas, katterna ska lämnas in på hem och begravningen. Denna begravning som jag stressar över, oj vad det kommer bli jobbigt.
Fredagen 6 november, v.45 i Täby kyrka. Usch.