Dag att minnas

Idag har det hänt något otroligt. 
Jag, Ellen Lovisa Hellgren - scenskräckens moder, har ikväll hållit tal inför över 100 personer där jag stått och talat varför jag skulle få ett mellanchefsämbete nästa termin. Jag! Jag hade en sådan hjärtklappning och svettningar innan, var halvförberedd, men det gick vägen ändå. JAG VANN!

Den stora grejen är inte att jag vann, absolut är det svinkul och jag ville självklart vinna, utan den viktiga grejen är att jag faktiskt höll mitt tal. Jag var redo att dra mig ur hela förra veckan men icke. Jag utmanade mig själv och se där. Titta vad jag växer!

Duktiga jag!

En stor dos kärlek

Jag mår bra här. Jag känner mig uppskattad och behövd på ett sätt som jag inte har känt på ett bra tag. Jag är omtyckt för den jag är, och mina kollegor visar det på ett annat sätt än t.ex. mina vänner i Uppsala. Allt är så mycket enklare här. Det är jag och barnen. Tydlighet och regler. Ömsesidig respekt. Det är här jag trivs.

Work work!

Idag är jag tillbaka på jobbet. Äntligen alltså.
Jag har längtat såå mycket efter att få jobba, och det är bara 2 dagar.

Jag har saknat barnen, kollegorna och yrket i sig. Det bästa är att de har saknat mig också!